Idag kom en 22-årig kille och hans pappa från Skövde och köpte mina älskade missekatter... Jag har pratat mycket med dom och dom verkar jättebra och seriösa. Hade haft katt tidigare också som dom tyvärr fått avliva eftersom katten var 20 år gammal och njurarna började  krångla.. men en katt på 20 år är rätt bra det... och den hade också varit långhårig så dom har erfarenhet av katter som behöver en del pälsvård.. känns bra. Och vi ska fortsätta ha mailkontakt och så om hur det går. Han lovade att ringa redan imorgonbitti och tala om hur resan gick och hur natten varit. Gud jag saknar dom redan som faan... så himla tomt här hemma. Och smarta jag går av ren vana och ser till att balkongdörren sitter fast i barnspärren så att inte katterna ska smita och så att toadörren är öppen så dom kan gå på lådan... men dom är ju inte här nå mer *snyft* Men det känns grymt skönt att få fortsätta ha kontakt med dom och vi ska få se bilder o så på dom ibland och höra hur allt går hela tiden. Och dom sa att ifall det skulle bli någe ungar mellan dom i framtiden så kanske, ifall vi har bättre med pengar att ha katt då, kan få en av Lucy och Murdocs bebisar. Dom var verkligen supertrevliga och det kändes verkligen tryggt att lämna mina älsklingar till dom. Men dom är redan så jävla saknade... har fan ont i magen. Pappan som köpte dom gav mej en kram och lovade att ta väl hand om dom för han såg att jag var så deppig. Usch jag höll på att börja gråta... samtidigt ska man hålla på o skriva en massa papper om ägarbyte och jox... fy faen.. det här var precis lika jäkla jobbigt som den dagen vi var tvungna att avliva Amanda som var sjuk.. usch usch usch... undrar hur jag ska kunna sova inatt....



Murdoc och Lucy... jag hoppas av hela mitt hjärta att ni får det bra och kommer att trivas hos era nya hussar. Vi kommer även och hälsar på er någon gång, för dom sa att vi var så välkomna så ifall vi skulle neråt någon gång. Så vi ses igen :')